Varde ljus!
En artikel om trädgårdsbelysning av Tor Olsson

Att belysa och ljussätta sin trädgård på ett medvetet sätt är något som, underligt nog, inte är särskilt vanligt i Sverige. Visst har vi ofta en lite ljus vid dörren och kanske en lykta som lyser upp uppfarten, men det blir sällan så mycket mer, trots att kvällarna börjar bli mörka redan i augusti och vintern ofta upplevs som ett svart hål.

Att vi lever i ett land där det ofta känns som om de mörka timmarna är betydligt fler än de ljusa är ett argument som talar för att medveten trädgårdsbelysning borde vara betydligt populärare än det faktiskt är. Fördelarna är många. En ljussatt trädgård kan vara oerhört vacker, i det närmaste magisk. Ljuset gestaltar allt vi ser, och med ljus som vårt verktyg kan vi bestämma hur vi vill att trädgården ska upplevas när det är mörkt. Vi kan dölja det vi inte är så stolta över och sätta fokus på det vi vill framhäva. Samtidigt finns också en praktisk nytta – ljuset gör att vi lättare kan röra oss i trädgården på kvällarna, och på så sätt kan vi utnyttja den mer. Vissa av oss är nog dessutom lite mörkrädda och drar oss för att gå ut i trädgården om kvällarna.

Trygghet och säkerhet

Trygghet och säkerhet är ännu ett argument som talar för trädgårdsbelysning. Som redan nämnts så blir det lättare för oss att röra oss i trädgården, vilket gör trädgården trygg och säker för oss själva. Är omgivningen bra belyst ser vi vad som händer där även när vi befinner oss inomhus. Och är vi själva inte hemma är chansen större att våra grannar ser om någon som inte borde vara där rör sig i trädgården. Belysning innebär att se och bli sedd – vi ser och tjuvarna syns. Och risken att bli sedd är något som avskräcker buset.

Ljus och seende

När vi arbetar med ljus och belysning finns det ett verktyg som är viktigare än alla andra – våra egna ögon. Det är ju ögonen som kommer att se vad vi åstadkommit, och tycker ögat om det så är det bra. En viss kännedom om hur det mänskliga seendet fungerar är därför en klar fördel när man ljussätter.

Förenklat kan vi säga att vad det mänskliga ögat registrerar, alltså vad vi ser, i grund och botten är kontraster. Kontrast betyder motsats, men används här om skillnader i ljushet och färg. Ögonens receptorer (tapparna och stavarna, om någon minns dem från skolan) skickar bara signaler till hjärnan när de registrerar skillnader. Våra ögon är otroligt känsliga och det krävs väldigt små ljusmängder för att vårt rumsseende ska fungera väl. Tänk bara på vad bra vi ser en månljus natt när inget annat ljus stör vårt seende. För att urskilja färger och detaljer behövs det mer ljus, men denna typ av seende är begränsat till en liten del av ögat.

Ögat adapterar, anpassar sig, till den rådande ljussituationen. Detta sker gradvis, och mjuka övergångar mellan ljusheter gör det lättare för ögat att adaptera. Blir övergången för skarp påverkar det seendet negativt. Är kontrasten för skarp när vi flyttar blicken från en mörk till en betydligt ljusare yta hinner ögonen inte med att anpassa sig till förändringen och vi upplever bländning. Har ögat däremot adapterat till den ljusa ytan och vi flyttar den åt motsatt håll är ögonen anpassade för betydligt mer ljus än de får, och vi ser ingenting förrän ögonen anpassat sig. Båda förhållandena gör att vi får nersatt seende för en kort stund.

Med ovanstående baskunskap om seendet förstår vi att vi i en mörk omgivning inte behöver alls mycket ljus för att vi ska få en god rumsuppfattning och uppleva att det är ljust. Trädgårdar och dess omgivningar är ofta mörka och därför räcker det ofta med låga ljusnivåer. Det bör inte vara lika vara samma ljusnivå överallt, då detta enbart upplevs som platt och tråkigt. Att lämna delar av trädgården i dunkel gör att de upplysta partierna framhävs om övergångarna mellan ljus och mörker är mjuka.

Vad ska man belysa?

Vi kan dela upp trädgårdsbelysningen i funktionsbelysning och dekorationsbelysning. Till funktionsbelysning räknas belysning som i förta hand hjälper oss att se och orientera oss. Exempel kan vara belysning vid entréer, på uppfarter, uteplatser och längs gångstråk i trädgården. Dekorationsbelysning är däremot belysning vars primära uppgift är att vara vacker. Vi är alltför blygsamma vad gäller denna typ av belysning här i Sverige. Det enda fall där dekorationsbelysning är riktigt populärt är vår vilja att sätta upp ljusslingor i barrträd under en viss årstid.

Funktionsbelysning utomhus är inget nytt. Vi har armaturer vid entréer och på uppfarter. Tyvärr är tänkandet ganska enkelspårigt och vi är alltför låsta vid vid klassiska lyktarmaturer – på arm eller på stolpe, i mer eller mindre lyckat utförande. Att dessa lyktarmaturer ofta är dåligt avbländade och kanske gör lika mycket skada som nytta för seendet, eller inte alls passar ihop med arkitekturen, är inget som bekymrar oss. Och kan vi stoppa i en lågenergilampa och därtill spara några ören på elräkningen gör vi det utan tvekan - vare sig armaturen är anpassad för lågenergilampor eller inte. Vi reflekterar inte över att lampan ser helt malplacerad ut eller att ljuskvaliten försämras.

Belysning måste utformas med hänsyn till omgivningen! Armaturer ska ansluta till arkitekturen och omgivande ljusförhållanden. Är omgivningen väldigt mörk är det ingen bra idé att ha en synlig glödlampa mot en kolsvart himmel (eller en mörk gräsmatta om man använder en pollare) – kom ihåg vad vi sagt om kontraster och bländning. Vi får helt enkelt införskaffa en avbländad armatur med till exempel nedåtljus, vilket dessutom ger större möjlighet att få ljuset där vi vill ha det. Alternativt får vi hitta en bättre placering för armaturen. En bättre placering kan i det här fallet vara en plats där den lyser upp något bakom sig så att kontrasterna inte blir så skarpa. Det kan vara en vägg eller varför inte ett träd (se dock upp så att inte grenverket täcker armaturen om några år när trädet vuxit till sig).

Väljer man en armatur på stolpe är det viktigt att tänka på vilken stolphöjd man ska ha. En armatur på en för hög stolpe kan förvisso sprida ljuset längre, men då upplever vi också kanske att lampan är för stor i förhållande till huset. Använder man å andra sidan stolpar på 1,5 meter (vilket tyvärr förekommer) så ser det ut som vi kommit till lillepluttarnas land. Dessa ministolpar och miniarmaturer kan säkert användas, men endast vid barnens lekstuga där de passar in i skalan.

När det gäller dekorationsbelysning så finns det egentligen få gränser för vad vi kan göra. Vi kan belysa fasader, träd, buskar, skulpturer, rabatter eller i stort sett vad som helst. Det är dock viktigt att inte gå till överdrift. Ljusnivån på det ljussatta får inte vara för hög, att eftersträva en magisk känsla av månljus är inte fel, och vi ska absolut inte belysa allt. Det är heller inte säkert att det mest uppenbara är det som blir vackrast när det är ljussatt. Det kan mycket väl visa sig att ett träd som är helt anonymt dagtid blir otroligt spännande och vackert när dess grenverk framhävs och gestaltas av ljuset.

Det viktigt att påpeka att dekorationsbelysning inte i första hand görs för sommaren – då är det så ljust ändå. Belysningen har sin primära funktion från augusti till maj, en tid som till stor del präglas av mörker, vissna växter och nakna träd. Planerar man en fast ljussättning av ett objekt är det bra att försäkra sig om att det kommer att stå där även i november. Buskar som beskärs för vintern kan därför vara olämpliga för denna typ av belysning. Träd är däremot alltid tacksamma. Barrträd ser ju likadana ut året runt, och belysta lövträd genomgår otroliga förvandlingar, från grönt, till höstens vackra färger till de kala grenarna under vintern. Att ljuset hjälper till att förstärka dessa olika skepnader är en otrolig bonus.

Det behöver väl knappast ens påpekas att dekorationsbelysning i kombination med snö, om man nu är så lyckligt lottad att man bor där detta förekommer, blir en extra vacker upplevelse.

Allra bäst blir det när man försöker väva ihop dekorations- och funktionsbelysning. Då kan man få två belysningar till priset för en. Istället för att placera en lyktarmatur vid infarten kanske man har ett träd som kan belysas. Trädets grenar reflekterar ner ljuset på uppfarten och på köpet får man ett smycke i trädgården. På samma sätt kan en fasadbelysning ge ljus runt huset samtidigt som den är dekorativ. Ett bra tips kan också vara att belysa objekt i tomtens hörn. Detta gör att uterummet definieras och man får ett avslut på något som annars bara kan upplevas som ett stort mörker.

Hur går man tillväga?

Så nu har vi beslutat oss för att satsa på lite belysning i trädgården. Är det då bara att gå ut och köpa några lampor och installera dem under det där trädet som vi är så förtjusta i?

Nej! Att skapa bra belysning är ett hårt arbete om man inte är erfaren. Det finns ett antal parametrar att ta hänsyn till om man vill få ett bra resultat. Vi arbetar själva utifrån sju grundbegrepp om ljus i rum: ljusnivå, ljusfördelning, skuggor, reflexer, bländning, ljusfärg och färg. Utan att gå in på dem i nån större utsträckning kan vi konstatera att man ska ha koll på hur dessa ter sig: Hur ljust/mörkt är det? Var är det ljusare/mörkare? Hur faller skuggorna, faller de där vi vill ha dem? Får vi reflexioner. Vill vi ha reflexioner? Är det bländande? Är du säker på att det inte är bländande? Inte ur någon synvinkel? Hur uppleves ljusfärgen, är den var eller kall? Och ser ytfärgerna ut som vi vill de ska se ut?

Det är mycket att hålla reda på, men har man dessa parametar under kontroll kan man vara säker på att nå ett bra resultat. Och det finns bara två sätt att nå dit – antingen provar man sig fram eller så låter man en kunnig belysningsplanerare ljussätta åt en.

Armaturer

Det finns ett antal armaturtyper att arbeta med vid ljussättning av en trädgård. Det man bör tänka på är att arbeta med armaturer av god kvalitét. Armaturmarknaden för privata trädgårdar består tyvärr till stor del av produkter av tvivelaktig kvalitét. Ta till exempel små plastarmaturer. Dessa kanske ser ok ut i början, men hur ser de ut när de har träffats av några välriktade fotbollar. Satsa på produkter av metall från början, så slipper du ångra dig senare.

Spotlights och floodlights ger riktat ljus med olika spridningsvinkel. Bra spottar finns från runt tusenlappen och uppåt. De används främst för direkt ljussättning av objekt. Armaturer på stolpe har vi redan nämnt. Vanligast är klassiska lyktarmaturer, men den som anstränger sig en liten aning kan hitta ett mycket bredare utbud av stolparmaturer i olika stilar och med olika funktion. Lampetter eller väggarmaturer placeras, som namnet antyder, på väggar. Ofta finns samma modeller både för vägg och stolpe. Nöj dig inte med en gravlykta innan du betraktat alternativen.

Pollare är lägre armaturer som i grunden har samma funktion som stolparmaturer. Här finns allt från rena trädgårdsarmaturer för belysning av gångar och rabatter som är 30 cm höga till stadigare saker runt metern som kan användas utmed garageuppfarten. Var noga med att pollaren är väl avbländad, något som tyvärr är undantag snarare än regel.

Markstrålkastare används för belysning av objekt underifrån, t.ex. träd och fasader. I grund och botten är det en spot- eller floodlight som byggts in i en hink som grävs ner i marken. De är ofta betydligt dyrare än spotlights och krångligare att installera, men man har den fördelen att man slipper se armaturen dagtid.

Därtill finns specialarmaturer som LED (lysdioder) och fiberoptik. Dessa har sina fördelar inom vissa användningsområden, men dagens prisläge gör att de knappast är aktuella för privata trädgårdar. Vad som däremot är såväl prisvärt som användbart är ljusslang. Denna fungerar allra bäst om man kan dölja själva slangen så att man bara ser det den belyser. Ljusslang kan vara ett billigt och fantastiskt bra alternativ för till exempel fasadbelysning om man använder den rätt (den har ett rätt svagt ljus som inte syns om den omgivande miljön är för ljus).

De bästa och flesta produkterna finns på marknaden för offentliga miljöer och saluförs inte i din vanliga el- eller järnhandel. Men den som anstränger sig lite kan komma över sådana ändå genom att använda andra kanaler.

Ljuskällor

Där viktigt att välja rätt ljuskälla. Olika ljuskällor har olika egenskaper såväl ljus-, energi- som livslängdsmässigt. Halogen och glödlampor är så kallat glödljus. Glödljus har liten brännpunkt vilket gör att ljuset lätt kan riktas i en reflektor. Glödljuskällor kan dimras och ger ett varmt ljus av högsta kvalitét. Deras stora nackdelar är den korta livslängden (c:a 1.000h för en glödlampa och 2.000-4.000h för halogen) och dålig energiekonomi. Tänk också på att en matterad glödlampa inte ger riktigt samma ljuskaraktär och känsla som en klar.

Lågenergilampor och kompaktlysrör (lågenergilampor har samma sockel som glödlampor och kan användas i armaturer för glödlampor, kompaktlysrör har stiftsockel och kräver driftdon och därmed egna armaturer) är armaturer av urladdningstyp och har alltmer kommit att ersätta glödlampan, på gott och ont. De har förvisso längre livslängd och är energieffektivare. Det är dock viktigt att vara medveten om att de inte ger samma typ av ljus som glödlampor, vad än ljuskälletillverkarna försöker slå i oss. Ljuset från dåliga lågenergilampor upplevs ofta som ”sunkigt”. Eftersom att de inte har en brännpunkt som till exempel en klar glödlampa kan ljusbilden förändras i armaturer med reflektorer. Lågenergilampor och kompaktlysrör finns med olika färgtemperaturer (varmare eller kallare ljus), vilket är en fördel när man gestaltar med ljus.

Andra urladdningslampor som kvicksilver- natrium- och metallhalogenlampor är betydligt dyrare än glödlampor och kompaktlysrör. De har dock ett högre ljusflöde och en rejäl livslängd (8.000-10.000h). Urladdningslampor finns främst i armaturer för offentliga miljöer. Dessa armaturer är dyra då dessa miljöer kräver är betydligt tåligare saker. Det kan vara väl värt att investera i till exempel ett par urladdningsspottar för belysning av stora träd. De ger ett betydligt större spelrum då det finns flera olika typer av ljus att laborera med och resultatet blir ett helt annat än om man använder en liten halogenspot. När man väljer ljuskälla gäller samma sak som när man väljer armatur – pröva dig fram!

Är det dyrt?

Naturligtvis kostar det pengar att belysa sin trädgård. Men sätter man lite perspektiv på det rör det sig inte om några större summor. Entrébelysning och belysning för uppfarten och uteplatsen har vi ju normalt – varför inte se till att se till att de pengarna är väl investerade? Vad gäller dekorationsbelysning kan man lägga från några tusenlappar upp till hur mycket pengar som helst. Men även om kostnaderna kan tyckas stora så kom ihåg att belysning är en investering i ditt hus. En bra belysning höjer värdet.

Kom ihåg att 230V-armaturer ska installeras av en behörig elektriker, och ha alltid respekt för el.

Förutom själva investeringskostnaden tillkommer ju också kostnaden för el. Har man en välplanerade anläggning behöver det dock inte bli så dyrt. Då man ju bör eftersträva ett milt ljus så rör det sig inte om några höga effekter. Kopplar man dessutom belysningen till timer och skymningsrelä så kan man låta belysningen gå igång när det skymmer, slockna vid midnatt för att sedan brinna igen en stund på morgonen innan det blir ljust. Då håller man nere elkostnaden.

Man bör också lägga ner lite tid på att underhålla en installerad anläggning. Naturligtvis behöver ljuskällorna bytas ibland. Därtill bör man också rengöra armaturerna en till två gånger per år. Låga armaturer blir gärna smutsiga när det regnar och lera skvätter upp på dem, och lyktor kan samla på sig spindelnät, avlagringar av avgaser och döda insekter. Detta bör avlägsnas då och då, en snabb avtorkning med en trasa räcker gott. Den tid underhållet av anläggningen tar i anspråk är minimal – du lägger garanterat mångdubbelt antal timmar på annat underhåll i din trädgård, som att kratta löv eller rensa ogräs.